Back on track

eller back in business, på banan igen... ja ni fattar väl. Jag har återhämtat mig och livet går vidare. Jag fokuserade på allt bra ett tag o de funkar faktistk! Ni vet när man talar om för sig själv hur bra man har det och hur bra allt är och att man ska va nöjd med det man har. Jag har insett följade:
* Jag har tre underbara barn som är friska och som troligen kommer att klara sig bra i livet.
* Jag har en sambo som älskar mig och vill mitt bästa även om han inte alltid är så bra på att utrycka det...
* Jag har ett jobb jag gillar och trivs med, jag vantrivs iaf inte utan kan tänka mig att jobba kvar länge än.
* jag har flera vänner som gillar mig för den jag är och inte för nåt jag skulle kunna va
*vi har tak över huvudet och behöver aldrig gå hungriga
* Vi är än så länge friska och lever gott

Det finns nog en mängd till som jag funderat på men de här var ständigt återkommande. Så just nu är den akuta kriser över =)-

Vad har mer hänt då?? Inte mycket antar jag. Nedräkningen till sommarlovet har börjat. Fast för min del kommer jag ju bara att vara ledig en vecka och sedan jobba två igen om inget drastiskt sker. Vi har ju fått en ny elev och förhoppningsvis blir det en utredning på henne och då har jag j lite att göra. Väljer dom att inte göra en utredning och inget annat händer så kommerjag nog få vara ledig de två veckorna. Bara att vänta o se. Har dock insett att det gör mig ingenting att jobba de två veckorna.

Måste berätta om min underbart härliga lille son som numera kan gå under namnet "lill-zlatan". Han är ju överförtjust i fotboll. Han har fått en egen domarpipa, fast han kallar det domarblås, egna målvaktshandskar och sparkar mer än gärna fotboll så ofta han kan. Han sjunger zlatanlåten både på svenska och på sin egen engelska. han gillar skarpt fotboll kan man säga. Vi brukar skoja och fråga honom om han ska bli lika bra som zlatan och tjäna lika mycket pengar och självklart säger han ja till det, utan att veta vad det egentligen innebär. Idag pratade vi medan jag klädde på honom. Han satt på skötbordet och ställde sig upp så jag kunde dra upp hans byxor. då slog det mig att han nog egentlgien inte vet vem zlatan är, så pedagogisk som jag försöker va ibland så frågar jag honom: Vem är zlatan då?? Då höjar han armarna rakt upp o luften och säger med säker röst: JAG är zlatan!!! Gullunge! Och ingen skulle bli lyckligare än jag om det blev så... en välbetald son som drar in miljoner för att springa efter en boll och se till att sparka den över en vitmålad linje... tänk vad jag skulle kunna pensioner mig tidigt om det blev så... * drömmer * =)

Nu är det fullt upp i live igen. Känns som vi är uppbokade bra länge nu, fast det gör inte jättemycket. Det betyder ju att vi har vänner att umgås me och en massa fritidsintressen. (Mitt nya positiva tänkande genomsyrar hela mitt liv numer... hehe... )

Nu håller vi tummarna för malena. Inte för att jag tror hon kommer vinna, men jag hoppas på en bra placerin. Det kan ju inte bli sämre än den där skrikapan som tävlade förrra året iaf!!!

Snacka om jag har en fotbollsgalen son!!! Han kom hem här förut efter att ha varit iväg med johan, farmor och farfar på fotboll och var ine rktigt pigg. Han kräktes två gånger och slockade sen. För en liten stund sen ramlade han ur sängen, typiskt nog, så han kom ut o la sig i soffan. Han får mer än gärna ligga i soffan annars oxå men han VILLE ligga i sängen och då bråkar man j inte. Iaf, nu skulle han gå in olägga sig i sängen igen. Så febrig o dan reser han sig från soffan för att gå in till sängen. På vägen dit ligger bollen och så bara MÅSTE han sparka den i mål. Han säger även till johan som ska följa med honom : Jag ska bara sparka i mål... o så stapplar han fram för att sparka bollen i mål. Ja jisses, tror ni inte han har liiiiiite talang att bli som zlatan iaf?!?!?!? * skratt *

Har så mycket mer att skriva om känner jag, men för att det inte ska bli hur mycket som helst på en gång så avslutar jag här. Förhoppningsvis hinner jag med att skriva liet i mon igen eftersom melvn och jag nu snällt får stanna hemma. FAst jag överlever det känner jag =)

På åerseende mina vänner!!!