Vi är sjuka =(

Det började ju som sagt i fredags när jag hämtade melvin. Han kräktes bara en gång till sen och allt var frid o fröjd. Han var ju dålig i magen men det kan jag överleva. Sen kom moa o tova igår o moa klagar över ont i magen... även tova nämner detta men vi gör ingen stor affär av det. På sen eftermiddag känner jag hur jag börjar må illa. Så där jobbigt illamående. Jag säger till johan att jag inte känner mig pigg o han säger väl inte så mycket om det. Efter en stund säger johan att han börjar må illa me... suck.. typiskt män!!!!! =) De måste känna efter så jäkla noga när de märker att nån annan inte mår bra.
Vi petar i oss lite pizza, eller barnen o johan iaf, jag petar i mig en liten bit för att jag vet att jag borde äta, men eftersom min underbara förkylning verkar ha slagit läger så kände jag inte hur det smakade.
När sen barnen gått o lagt sig gnäller tova inifrån sitt rum att hon mår illa. Jag ligger nerbäddad i soffan och orkar inte riktigt gå upp så jag säger att hon inbillar sig o ska sova... sjysst mamma man är... hehe...
Efter ytterligare en stund kommer hon ut och säger att hon fortfarande mår illa. Jag säger att hon får gå till toan, men det hjälpte inte så hon gick o la sig o somnade för sen hörde jag inte mer. Moa ropar en gång o gråter för hon har så ont i magen, men även det lägger sig, för hon somnar nog tillslut.
Så då är det bara johan och jag kvar i soffan. Rätt som det är reser johan sig hastigt upp och rusar till toan. Jag hör hur han fyller toastolen med saker som borde varit kvar i magen... Detta får det hela att rinna över för min del så jag får rusa till andra toan. Tur vi har två... föreställ er kaoset annars... eller gör det inte kanske... =)
Så där ligger vi joahn och jag på var sin toalett... suck! Jag gick o la mig till slut och johan följde efter. Jag hade varit på toa nån gång mer men då rann det ur andra änden o de kan jag överleva. Ett tag iaf... tills man blir som en babian, då är det inte roligt längre... =). Så inatt har ja hört hur min käre sambo rusat ett par gånger medan jag klarat mig. Det värsta var ändå hur jag väcks av att jag hör att nån bara kräks rakt ut i sängen. Och eftersom vi har melvin i vår säng så trodde jag ju givetvis att det var han. JAg fumlar efter lampknappen och mina glasögon, för innan jag fått på mig dem är jag chanslös att uppfatta vad som hänt. Medan hjärtat slår i 220 och jag fumlar så hör jag johan säga lugnt till mig: Det var jag... det var jag... Shit asså! Jag trodde det var melvin som legat o kräkts utan att märka det så var det bara johan... eller bara o bara... det var inte ett dugg trevligt men bara att iglla läget o byta sängkläder. Melvin stackarn fick vi sluta upp mitt i natten o han fattade ingenting.
Johan vart lika förvånad själv över vad som hände. Han låg o sov o senbara kom det. Det var riktigt länge sen jag hörde en vuxen som kräktes ner sängen... det säger nåt om hur illa det har varit här hemma...

Idag är iv på benen men inte mer. 4 av 5 är hemma. Tova gick till skolan och har blivit kvar så jag antar att hon mår bra. Moa gick iväg i morse men kom hem igen vid 11-tiden o klagar över magont. Jag skulle tro att hon har magont av helt andra anledningar än att magsjukan är på väg...

Så idag har vi roat melvin med film framför datorn. Super!!! NOT!! Jag skäms faktiskt över att vi inte kan gå ut me han lite, men va fasen ska man göra? Jag hade täntk att muta moa i eftermiddag att ta ut honom en timme men det går ju inte när hon säger att hon inte heller mår bra. O släppa ut melivn med tova??? NO WAY!!! Hon är på tok för tankspridd för en sån sak. Hon skulle lätt kunna glömma bort honom o gå iväg... Jag tom ringde min mamma för att höra om hon skulle in till stan idag o kunde ta melvin ut en sväng men hon hade precis satt en deg på jäsning så det gick inte. Men hon skulle komma förbi i mon iaf, om vi inte känner oss bättre. Vi får ävl se. Jag känner hur mitt huvud är som en enda stor klump. Nog för att det känns så rätt ofta =) men nu är det mer än vanligt!!

Så det var inte alls nån härlig start på den här veckan! Tur iaf att det är lugnt på jobbet så jag inte behöver ha dåligt samvete över att jag lämnar min nya kollega i sticket. Jag har pratat med henne idag och eleverna testade henne lite själklart, men hon sköter det galant. Skulle inte tro att de lyckas sätta sig på henne... Kanske bra för alla inblandade att hon får ta två dagar själv... vem vet???

Nu ska ja göverlämna datorn till nästa person...

Jag återkommer med rapport från sjukstugan...