OK-stämpel i rumpan

Igår var det utvecklingssamtal för Melvin. Vi kände att vi hade inte särskilt mycket att säga, vi tycker det är ett bra dagis, melvin trivs och det är inga konstigheter. O de va ungefär de som sas. Han är en duktig treåring som klarar av det han ska, gillar små utmaningar och är duktig på att lyssna på instruktioner. Han har givetvis utbrott och är arg oxå, tro inget annat, men det har minskat och har blivit mycket bättre på att säga förlåt! Så en ganska så normal treåring skulle jag väl tro. Men visst känns det alltid skönt att få höra det från andra. =) O så får man sträcka lite på ryggen och känna sig som en bra förälder en stund.
Jag har även funderat lite mer på det här med utvecklingssamtal. Jag tror helt klart att det till stor del är till för föräldrarnas självkänsla! Inte tror jag det är nån som går till ett utvecklingssamtal och får höra "ditt barn är en katastrof" eller "hur uppfostrar ni ert barn". Jag tror de allra flesta föräldrar får höra ungefär samma sak som vi. Att barnet är ett härligt barn, att det är duktigt och väl framme, att barnet gör framsteg osv osv. För mitt egos skull skulle jag ju hemskt gärna vilja att det INTE var så. Att melvin på RIKTIGT är lite extra duktig o allt de där, men eftersom jag inte bara är mamma utan oxå är en intelligent kvinna =) så begriper jag ju att han inte är speciell utan bara en ganska så vanlig kille. (Men givetvis inte för mig... hihi...)
Men iaf, utvecklingssamtalet gick bra och det var med stolthet som vi åkte hem till melvin och berättade att Fia ("hans" fröken) sa att han var en duktig kille på dagis.

Idag blir det kalas för släkten. Tova och jag hjälptes åt att göra tårta igår. Man får alltid åka till bageriet och välja tårta när man fyller år, men tova ville hellre baka en egen. Om jag kommer ihåg ska jag fota den o visa... inte för att den är fin på något sätt utan bara för att visa vad det är tova väljer före en köpt tårta... =) Hon är allt lite härlig tova...

På återseende!!