I måndags morse när jag stod färdig och klar för att åka till jobbet klagar tova över magont. Som en småstressad mamma mer eller mindre övertalar jag henne att det är för att hon är nervös över luciatåget som hon ska medverka i och att det är för att hon inte ätit. O hon håller faktiskt med, så vi kammade håret o gjorde flätor så hon skulle vara fin i håret till luciat. Tova går in på sitt rum och ska klä sig o då hör jag: Oj då... det kom visst i byxorna... Hon småflinar lite osäkert och jag smfnissar o frågar om hon fes ner sig, o de gjorde hon visst. Vi fixar till det hela o hon säger igen att hon faktiskt har lite ont i magen... Här nånstans börjar ja inse att hon nog menar allvar, att det nog inte alls är nervositet... Hon börjar bli lite blek och är inte alls sitt spralliga jag... F*N rent ut sagt... hur bra känns det då???? Nåja, jag stökar med fritids o skola och får tag på numret till kompisens mamma, för tova skulle ju ta med kompis hem efter skolan naturligtvis... typiskt. Efter mängder med samtal hit o dit så är det nästan klart. Jag ringer o meddelar min kollega som själv har ett sjukt barn där hemma... så himla typiskt. dock är hennes tjej stor o kan klara sig själv men ändå...
Jag fortsätter i telefon för att försöka få tag på min mamma som tagit bussen in till stan kvart över sju för att titta på tova när hon går lucia men gissa vad!?!? Hon svara inte!!!! Ringer om o om igen i hopp om att hon någon gång ska höra telefonen men icke... Börjar så smått inse att hon får väl sitta där i kyrkan o titta på ett luciatåg då o undra vart tova är nånstan... Men me tanke på att hon ser lite halvtaskigt så kommer hon nog inte märka de ändå.... hehe...
Försöker samtidigt få tag på niklas för o meddela honom att tova inte ska gå i luciatåget om han nu hade tänkt att åka o kolla. Men gissa vad!?!?!? Han svarar inte heller!!!! De e ju bara inte sant! Han svara i stort sett ALLTID, han e på tok för nyfiken för att låta bli, eller på tok för pratglad för att inte kunna svara... O om han inte hinner svara så ringer han alltid upp OMGÅENDE! Men inte just den här morgonen... suck...
Ringer ut till jobbet för att prata med chefen o hon svara med ett väldigt glatt HEJ! när hon hör att de e jag... Jag hinner tänka för mig själv "varför låter hon så glad när jag ringer så här tidigt för... det betyder ju bara elände för henne... " =) Men lika snabbt som hon sagt hej så där glatt (som iofs är jättehärligt att bli bemött med när man ringer chefen) så säger hon NEJ! NEJ! NEJ! Vem??? Förklarar att de e tova o att jag måste va hemma. Hon säger att dom får lösa det och hoppas att jag kommer till morgondagen. Bör kasnke förklara här att vi är bara två lärare som driver runt vår skola just nu och när någon inte kommer så blir det svårt att få ihop dagen. Vi har fullt med elever på avdelningen samt en ny som gör att avdelningspersonalen har henne på avdelningen. Det blir lixom ingen över som kan hjälpa till i skolan och man SKA INTE vara själv med elever. Så det blir besvärligt när nån är borta... Men dom löste givetvis de me... Ja har toppenkolleger! =)
Iaf, efter en stund så ringer iaf niklas upp o käck som ja är skulle jag försöka skämta lite så jag säger: Lucialinnet ni skickade med var det ett stort hål i så tova kan inte ha det... Jag hör hur han tänker febrilt och upprepar: Hål???? helt frånvarande... Jag brister ut i gapskratt och säger att jag bara driver me han... Det var inte alls kul får jag tillsvar. Vi har sovit lite dåligt här i natt... Moa har kräkts hela natten och jag är inte heller pigg... MEN TJENA!! PRECIIIIS va ja behövde höra! Klockrent att de e magsjuka tova oxå har då juh... SUCK! Iaf, jag meddelar att tova inte heller är pigg o att de inte blir nåt lucia för henne ifall han hade tänk åka dit, men de hade han ju inte av förklarliga skäl... Fick byta ett par ord me moa oxå som inte alls var pigg.
När vi har lagt på så tar det inte många minuter innan tova vänder ut o in på sin mage... Jaha... så var dagen räddad då... =(
Ringer min mamma ett par gånger till men ignet svar... Men ler samtidigt lite för mig själv när jag ser henne sitta där i kyrkan o spana efter tova... =) e de skadeglädje eller.... moooaahhahahhahha
TILLSLUT ringer hon upp!!! Då står hon utanför kyrkan och har sett att det kommit massor med barn men ingen tova så hon ville bara i all vänlighet ringa o påminna henne att det kanske var dags att gå nu... Så hon hade fakiskt sett att tova inte var med bland barnen... Fast det var ju utanför kyrkan i ljuset förstås... hehe... Hon beslutar iaf att inte titta på luciatåget utan kommer upp till oss för att invänta nästa buss hem igen.
Så måndagen gick åt till att tömma kräkhinken och se till att tova hade det hon behövde... Fram på eftermiddagen fick hon i sig lite blåbärssoppa OCH fick behålla det så de kändes skönt. SEn höll vi tummarna för att vi skulle klara oss...
OCH än så länge mår vi bra allihopa... melvin har blivit förkyld och jättehostig förstås men så länge han inte kräks är jag helnöjd ändå! Men fasen va ja sov dåligt inatt. Eftersom han blev täppt var det jobbigt för honom att andas så han vaknade flera gånger och kom in o la sig i våran säng. Sen snurrade han runt runt ett bra tag innan han somnade till. Men varje gång han hostade lite eller drog efter andan var jag livrädd för att få en kräkkaskad över mig så inte fasen kunde jag sova! Så klockan 1 inatt var jag uppe och hämtade en handduk och la under honom. Ifall han nu skulle börja kräkas så kunde jag kanske minimera skadorna i sängen... Och tillslut lyckades jag somna om, och jag vaknade i morse UTAN något som helst kräk nånstans i sängen!! **hurra**
Så eftersom ingen av oss andra har blivit liggandes än så räknar ja j iskallt me att de e över nu! För NU tänker ja fasen inte bli sjuk! Vi har ju julavslutning på fredag för eleverna och hur skulle de se ut om inte jag är där då?!?!? För jag är ju oersättlig... eller hur var det nu... ;-)
På återseende!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar