Min verbale son

Ibland undrar man ju verkligen var barn får allt ifrån. Har två helt underbara exempel på saker melvin har sagt som jag inte begriper nåt alls av, men jag är grymt imponerad av hans språk. Han är ju trots allt inte mer än 2 år o 9 månader. I lördags var vi hemma hos bekanta. De bjöd på mat o vi skulle umgås en helkväll. De bor i ett hus som de håller på o renoverar och har en stil i sitt hus som jag tycker är helt underbart. Det går i vitt, lantligt/romanstisk, lite shabby chic helt enklet. Så himla fint så jag blir riktigt sotis, men samtidigt njuter jag av hur hon får ihop alla små små detaljer till en underbar helhet. Det va ju givetvis massa tända ljus överallt oxå för att skapa stämning. Bordet var fint dukat och hela stämningen var på topp. Så sätter vi oss till bords o melvin kryper upp sin stol, ser sig omkring och säger sen helt allvarligt:

Mamma, vad vackert det är...

Jag tittar på min kompis som oxå hör detta o vi ser lika förvånade ut båda två. Vi ler mot varann och jag kollar på melvin igen. Han är stenallvarlig så jag svarar honom: Ja, jag tycker oxå de e jättevackert här. Men var får han det ifrån????? Det är ju inte riktigt så vi pratar hemma med varann... hihi... O just ordet vackert... jag e helt sjukt imponerad att han kunde uttrycka sig så!

Det andra var häromdan när kusin meya kom upp för att leka. Hon plingade på dörren o ja öppnade. Ja noterade att hon hade en fin klänning på sig, men hann inte säga nåt till henne för hon sprang in till melvin. Melvin som satt vid datorn hoppade kvickt ner från stolen för att möta henne på vägen. När han kommer fram till henne tittar han på henne, lixom från topp till tå, sträcker fram handen och rör vid henne klänning och säger:

- Vad fin!

Jag kan ju inget annat än le och bara bekräfta honom genom att säga: Ja, det tycker jag me. Det var en fin klänning meya hade. E han inte bara helt otrolig?!?!? Ibland blir jag helt förundrad över hans sätt att uttrycka sig. Nog för att barn provar sig fram o allt de där, men att välja just dom orden och kommentera såna saker. Ja e helt mållös!! Man kan ju undra va han ska bli när han bli stor... Som stolt mor har jag ju stora visioner... =)Frågar man honom vill han ju fortfarande bli zlatan o de e ju inte helt fel, men jag känner nog ändå att man ska ha en reservplan ifall han nu inte blir en ny zlatan... hihi... Så jag tänkte mig läkare kanske?!? =)

På återseende!!