Är ja en usel människa

om jag medvetet ställer till problem? Fast problem som jag har rätt till??? Så här e de...
På jobbet har jag den här terminen haft en vikarierande kollega som jag stortrivts med. Hon har haft halvtid teori och halvtid praktisk verksamhet där hon haft syslöjd och bild. Detta har lyft hela verksamheten STORT!!! Eftersom det bara var ett vikariat så slutar hon nu till sommaren. Vi är fortfarande en tjänst kort till hösten men krisen drabbar ju även oss så vi måste oxå spara. Så till hösten räknar jag med att vi inte kommer få den tjänsten som fattas tillsatt på heltid. Kanske en halvtid men inte mer.
Så då blir det jag som får dra det tugna lasset här till hösten. Jagär den som kommer vara här heltid och två av mina kolleger kommer gå halvtid var där de går omlott. Det blir alltså jag som bli kärnan i vår verksamhet. Tänk er nu in i den andra sitsen. Ni är hemma halvtid och kommer till jobbet halvtid. Hur mycket skulle ni engagera er i allt som händer på jobbet och framför allt, hur mycket skulle man egagera sig i det som sker när man inte är där??? När jag ätnker på det viset kommet jag fram till att jag skulle sköta mitt jobb när jag är ädr, men det som sker när jag INTE är där skulle jag ju ge blanka fasen i. Så tror jag att mina kolleger tänker oxå... Därför kommer det bli jag som får hålla reda på ALLT under hela hösten. Jag kommer få styra upp allt och se till att det fungerar. Jag kommer inte kunna delegera mycket, eftersom mina kolleger inte är här. Hur sugen är jag på det?!?!?!?! INTE ALLS!!! Så nu till det som kanske gör mig till en usel människa...

Jag funderar på att vara föräldrarledig vaje måndag under hösten.

Gör nu detta mig till en usel männsika???? Jag vet ju att det kommer ställa till bekymmer för min verksamhet, dvs skolan på min avdelning om jag väljer att vara hemma varje måndag. Jag gör det ju dessutom enbart för att jag inte vill ställa upp de här villkoren. Jag har inte talat med min chef om något av detta för jag vill att det ska komma som en överraskning inna jag går på semester... hehe... Men min skyldighet ligger i att tala om 2 månader innan jag ska vara föräldraledig, inget mer. Jag har all rätt i världen att vara föräldraledig eftersom jag har barn under 7år. Men jag VET ju att det ställer till rätt stora problem och jag VET att min chef kommer att bli irriterad över det här. SÅ frågan är: Ska jag ändå genomföra det???? Och ska jag varskor min chef innan, eller ska jag bara lämna in ett papper???? Jag är ju väldans dålig på att stå upp för såna här saker så om min chef kommer och frågar mig varför jag inte sagt nåt eller varför jag kommer med detta nu så kommer jag ju säga som det är. Hon kommer tycka det är dålig stil av mig, vilket det är, eftersom jag enbart gör det här för att "tjura". (Är vi nere på en treårings nivå nu eller????) Men ska jag göra det ändå????? Det är den stora frågan.... Resultatet i lönekuverete blir ca 1000:-mindre i månaden... Det klarar jag nog. OCH gör det mig till en usel människa att genomföra det??? Jag har ju i övrigt en bra chef, det är ju inte riktigt hennes fel att det blivit så här, vi har en bra dialog och hon är toppen på alla sätt. Hon är ALDRIG omöjlig på något om man bara presenterar en bra lösning. Så det här är ju ett rikgit fult sätt att ta till, men det är ändå min RÄTTIGHET!!! Så vad gör man???? Brottas med samvetet kanske...

Så om nån har ett gott råd där ute, eller tom sitter inne med facit, så säg till!!!!

På återseende!!!